Joséphine Vejrich Watanabe och Elisabet Ericson
2 april – 3 maj 2022
Undrans land
Joséphine Vejrich Watanabe och Elisabet Ericson
Vi föddes med en dags mellanrum, på varsin sida av Östersjön. Det gick en färja mellan våra städer när vi växte upp, men den slutade gå långt innan vi lärde känna varandra. När vi väl gjorde det, var det mycket som kändes bekant hos den andra. Vi kände igen oss i varandras teckningslinjer, i vad vi gjort i livet och i en gemensam känslighet.
Vi har båda letts av en nyfikenhet och lust att utforska olika konstnärliga områden, framför allt har det varit teckning och bildberättande. Vi blev vänner när vi båda hade fastnat för animationen, och på senare år har vi båda fallit för keramikens möjligheter och allt som finns att utforska där.
Sen tre år delar vi en keramikverkstad, där vi lärt oss och diskuterat tillsammans. Det har varit roligt och lekfullt att hitta våra uttryck i ett helt nytt material. Eftersom vårt skapande har löpt till viss del parallellt, känns det kul att visa våra verk ihop, och att utforma utställningsrummet tillsammans.
Vi har arbetat med våra verk var för sig, för att nu presentera dem sida vid sida. Tillsammans bildar verken en helhet som vi inte planerat eller förväntat oss, en värld som inte skulle uppstått om vi valt att visa dem åtskilda.
Joséphine:
I arbetet med keramik ger tanken vika för handen och lerans relation. Det känns enkelt och lustfyllt. Jag arbetar både tredimensionellt och tvådimensionellt, med föreställande så väl som abstrakta uttryck. Vaserna och skulpturerna är ringlade och karvade, i former som för mig är abstrakta gestaltningar av natur och landskap. Jag tilltalas av tanken på former fria till association och stillhet.
I dom keramiska tavlorna har jag arbetat omväxlande med föreställande och abstrakta motiv. Som lösryckta sidor från mina minnens skissblock. Jag har bott periodvis i Japan och det är också därifrån mycket av min inspiration kommer ifrån.
Elisabet:
Jag älskar att avbilda människor och att försöka fånga kroppsspråk, ansiktsuttryck och känslor.
I mina skulpturer vill jag lyfta fram det finstämda, tysta, varma i vardagliga situationer. Vänskap, kontemplation, blickar, stämningar. Att göra små handlingar, förbisedda relationer, subtila känslouttryck och kroppsspråk synliga, att lyfta fram dem. Någon läser, någon sjunger, vänner masserar varandra, någon kollar sin telefon i sängen. En blandning av skulpturer som avbildar konkreta situationer, och skulpturer som är mer mystiska, mer otydliga. Där vi inte riktigt förstår vad som händer, där det finns en osäkerhet.
